mammas nedgångna birkenstock / böcker på mammas sängbord / handstilen / doften i hennes tröjor / begravningskistan / mackorna hon hade gjort och lagt i kylen till mig när jag kom hem sent efter konserter / glädjen i mig som liten när hon ville spela spel med mig i sommarstugan / perukerna i badrummet / mamma ringer och vill ha hjälp med en fråga i melodikrysset / när hon skrattade så hon grät / när jag som liten fick låna hennes jobbdator för att spela sims 1 / den kornblå dunjackan / gången då hon berättade att hon hade varit ute med hunden i joggingspåret när det plötsligt skar som knivar i hennes mage och hur hon efter det alltid hade med sig mobiltelefon när hon var ute ifall det skulle bli fler cancerkomplikationer / bilden jag tog där hon håller min och min flickväns första kattunge intill sitt bröst / när jag träffade henne kanske någon månad innan hennes död och hon berättade att alla viktiga papper låg i hennes sängbordslåda ifall något skulle hända / mamma sitter mysklädd i soffan och läser dn på helgen / värmen i hennes ögon varje gång jag överraskade med att hälsa på henne på jobbet / mamma ligger död på sängen i rummet bredvid medan vi andra under tystnad äter grekisk hämtmat till lunch / hur hon alltid höjde ljudet några snäpp på bilradion när fait accompli med tommy körberg och bao spelades / hon hittar gamla peruker i sin garderob och provar dem och familjen skrattar tillsammans / stoltheten hos henne när vi hämtar ut mitt körkort / när hon berättade att daugava varit ett stort cancerstöd för henne runt tvåtusensju-tvåtusenåtta / hennes hemlagade mat / mamma och pappa står i vardagsrummet och visar oss ungdomar hur man dansade på deras tid och vi skrattar så vi gråter / lyckan i att vi hann skratta så mycket ihop

43. Jag tänker återigen på fotot av mamma och kattungen. Den här absurda tanken slår mig: katten har potential att leva tills han blir tjugo år. Om han gör det så kommer han att finnas i mitt liv nästan lika länge som mamma fanns för mig. Jag har svårt för att sätta fingret på varför, men tanken är provocerande på något sätt. Att mamma och jag bara hade lika mycket tid med varandra som vissa personer har med sina katter.





you are the smell before rain
you are the blood in my veins
(Brand New – The Boy Who Blocked His Own Shot)

44. Jag skrollar igenom anteckningarna i telefonen och hittar två gamla:

jag vaknar upp drömsvettig en tisdagsnatt. i drömmen hade mamma inte dött den där dagen, utan blivit bättre igen efter några timmar. vi satt och fikade på stan när jag betraktade hennes leende ögon. hennes hår. en hel mamma full av liv. lakanen blöta av besvikelse stress sorg när jag slår upp mina ögon som säkert liknar mammas om man orkar studera sådant.

--

när jag precis ska somna sköljer något över mig. det är känslan av hur tung och kall mamma var där hon låg död på sängen. det har gått ett och ett halvt år; jag minns den exakta temperaturen.

45. Snart finns inga platser kvar. Pappa har sedan länge flyttat ut ur lägenheten där han och mamma bodde den sista tiden tillsammans. Lägenheten där mamma den ena dagen gjorde något vardagligt som att brygga kaffe eller öppna posten och den andra dog i sin säng. Ett fåtal gånger innan mamma dog hann hon hälsa på i min systers och hennes pojkväns då nya lägenhet men i den bor de inte längre. Min flickvän och jag har flyttat från lägenheten vi bodde i när jag tog emot det där samtalet från pappa den där augustimorgonen. Nu har vi alla bostäder där mamma aldrig satt sin fot. Inom mig skapar det ett oförklarligt avstånd som jag har svårt att vänja mig vid. Har alltid varit beroende av kopplingar och gemensamma punkter och nu när de försvinner en efter en går mycket av min energi åt till att tänka på dessa platser och att de nya platserna inte bär mamma med sig. Jag är för nostalgisk för mitt eget bästa. Framför allt märks det genom ångesten som nu genomsyrar mig på grund av att den sista platsen är på väg att försvinna. Sommarstugan. Den som min morfar har byggt och som jag trodde för alltid skulle finnas i vår familj. Snart ska den säljas och någon annan familj kommer att skapa nya minnen där medan mina kommer att blekna mer och mer varefter åren går.

<

>