9. Det finns te som förebygger Alzheimers. Och bröstcancer. Undrar om det verkligen funkar.

När jag kom hem igen efter att ha träffat min syster för första gången sedan hon flyttat hade jag fått nya fönster i lägenheten. Det tog bara en dag för hantverkarna att ge mig nya källor för mina vanliga vyer. Vardagsvyer.

Jag mute:ar i reklamen.

Jag mute:ar överallt.

mute


mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute mute


10. Nätterna jag inte kan sova spelar jag tv-spel, äter mackor med honung och dricker oboy. Det var min systers pojkvän som tipsade mig om honungsmackor.

I dag fick mamma sin näst sista behandling för den här etappen och jag känner mig Absolut Inte Insatt. Insattfaktor noll. Hela dagen var jag ytligt glad men inombords var jag ganska dimmig. Det visade sig när jag under hela lektionspasset hade jobbat i InDesign i stället för Illustrator.

Det är så jävla lätt att vara trevlig. Att vara snäll. Vi slutade halv fem men i stället för att åka hem stannade jag en kvart extra i skolan och väntade med en klasskompis som skulle med någon buss. Småsaker är ofta viktigare än stora. De spelar mer roll. Vi pratade om lovet, matlagning och andra vardagsgrejer. Man kan säga att det var micrat kallprat.

Halvljumma repliker.


– Nu säger jag det, nu säger jag det, nu säger jag det, sa jag till mig själv framför spegeln i Fahlmans typ två kvadratmeter stora badrum. När jag gick tillbaka till kafébordet hade jag bestämt mig, men så fort jag satte mig igen försvann orden.

Jag hade kvävt mina egna ord.

Min vän, hennes mamma och jag fortsatte kallpratet. Jag och min

vän, som jag inte träffat ordentligt på mer än ett år, skrattade åt ett gammalt sjuan-minne bestående av två par inlines, två hjälmar och en Edis.

Skratt, skratt, skratt.

Nu vet jag inte hur jag ska göra. Jag kan berätta för henne öga mot öga om hon kommer hit efter jul, men risken då är att hon får höra det från någon annan först. Det vill jag nästan minst i hela världen. Jag kan skicka ett elektroniskt brev och förklara, men det skulle kännas fegt.

En annan skulle väl föreslå telefonkommunikation, men jag tror att jag är rädd för hur hon ska reagera. Hur jag ska reagera.


Det smakar spya i min mun och min tunga kliar. Egentligen borde jag lägga mig nu, detärjuendagimorgonockså, men jag vet mycket väl hur det blir när jag ligger med armarna bakom huvudet, täcket upp till hakan och släcker lampan.

Ingen behöver berätta för mig hur det blir.

Härom natten läste jag min favoritbok och grät som jag inte gråtit på flera år minst. Jag grät ett hulkande gråt ända från magen så att jag fick ont i huvudet. Jag grät, gäspade och hade ont i huvudet samtidigt. Till slut somnade jag.

När jag vaknade hade håret runt ansiktet stelnat.


Jag såg kristaller.

11. Ibland längtar jag hem en smula.

Eller två.

Eller tre.

Eller en hel brödkant när jag tänker efter.

Jag är på Malta (i Malta? Äh, skit samma) med pappa, min syster och hennes pojkvän. Mamma stannade hemma. Sa att det var lugnt. För stor risk att åka så långt bort. För vi är faktiskt långt bort nu. Flera länder och 26 grader minst på dagarna. Efter att ha köpt ett telefonkort vid namn Go har vi kunnat ringa mamma varje dag. Hon har berättat att det är rätt mycket snö hemma nu så passa på och njut. Minus fyra grader och i går var tydligen en strålande vinterdag i hamnen.

I hamnen jag ser härifrån ligger enorma lyxyachter. Det kan uttalas lyxjakter om man vill. ”Alla drömmer vi om lyckan, som om livet blivit fel” sjunger Lars Winnerbäck ibland.

<

>